characteristic.wordpress.com

Är det att avslöja?

Jag tror att Ruben Östlund och Alexander Bard har något gemensamt.

När Ruben Östlund gjorde sin film Play tror jag att han resonerade att det var ett sätt att uppmärksamma alla om att de där inskränkta fördomarna man förkastar faktiskt även bor hos sig själv fastän man inte tror det. När han får en fråga om varför han valt att bara använda sig av invandrare som förövare i filmen kan han svara att det är frågeställaren som fokuserar på huvudpersonernas invandrarbakgrund och då åläggs alla som haft samma bryderi en sorts samvetsbörda. Genom att Ruben Östlund själv inte kommer med svar lämnar han plats åt våra egna grubblerier. I ett vidare perspektiv skulle man kunna tänka sig att Östlund undrar om det inte är så att det eviga fokuset på ett utplånande av etnicitet och ursprungs betydelse stärker folks “etnicitets-radar”. Frågan är: stämmer Ruben Östlunds grundtes? Är det så enkelt att frågan och uppmärksamheten visar på våra egna fördomar? Givetvis skulle det kunna vara så, men jag tycker att frågan är befogad. Att vilja veta regissörens grundsyn på sambandet invandrarbarn och kriminalitet är relevant. Därför är hans provokationsförsök missriktat, eftersom det är ologiskt av honom att dra den slutsats han gör.

När Alexander Bard går på Elle-galan tillsammans med en kvinna i niqab gör han det för att det är en muslimsk vän han tycker om att umgås med eller så gör med samma intention som Ruben Östlund hade då han gjorde Play. Alexander Bard tänker då att om hans val av sällskap blir uppmärksammat är detta ett tecken på de fördomar som finns hos var och en av oss. Nu blev det inte särskilt uppmärksammat. Man kan istället säga att detta tilltag säger mer om Alexander Bards fördomar om andra än om allmänhetens fördomar om människor i niqab. Vad trodde Bard? Ingen reagerar väl på ifall en man eller kvinna kommer i niqab eller burka eller ifall en troende muslim umgås med en promiskuös bög!? Vi ser även här ett misslyckat provokationsförsök.

Fungerar det då inte att visa på mänsklighetens inskränkthet genom att gillra sådanahär fällor? Jag tror att det absolut gör det. Jag tror till och med att det är effektivt. Men vi måste se lite mer kreativa metoder!

Apropå filmen Play, skådespelarna i filmen var i sanning de mest omtalade svenska skådespelarna från 2011, efter Noomi Rapace. Ändå har ingen nämnt deras namn i debatten trots att de verkar ha gjort ett bestående intryck. Är inte det märkligt?