characteristic.wordpress.com

Har suttit på en uteservering och snackat barn och förhållanden. Som yngste individ i sällskapet konstaterar jag att; barnstress verkar jobbigt och förhållanden verkar bli tråkiga efter ett tag, sen sitter man där. Så är det.
Okej, dessa människor (runt 30) verkar inte ha så tråkiga liv, men nånstans verkar en känsla av ”det här kan väl inte vara allt?” ha infunnit sig. Jag tycker å ena sidan att man inte ska nöja sig i livet, i alla fall inte mer än för stunden. Men å andra sidan – och nu tänkte jag skriva nåt riktigt cyniskt, vilket får mig att inse att jag nog gör bäst i att fundera över det här ytterligare. Barn eller ett fast förhållande är iaf ingen lösning på något.
Kan i stället berätta att jag var och klippte mig idag också. Gav frisören fria händer men tydligen inte med tillräckligt stor övertygelse för hon verkade inte våga ta ut svängarna utan började använda termer som kaxigt och busigt (=mesigt i mina öron) - då förstod jag att det bara var att sänka mina förväntningar.

Ja, nu har jag fått en lägenhet och planerar lite i huvudet hur jag ska inreda. Hallen tänkte jag låta vara ljus, nästan så att att komma hem känns som att möta ljuset – nästan. Köket ska få en lantig stil, tänk Pippi på kafferep i Carl Larssons kök. Sitting loungen ska gå i cerise och grönt medan sovrummet får bli brun-beiget och säga välkommen till skogen. Badrummet däremot vill jag ska kännas som sprallig deluxe och ha detaljer i guld och plommon.
Och alla dessa stilar på 25 kvadrat, tssss.

Jag halvsitter, snarare än halvligger, i sängen och lutar mig mot väggen som är vit med diskreta blomslingor på. På ett ställe har nån skrivit godnatt och godmorgon med skrivstil och man ser att denna nån har ritat ett rött hjärta och en smilegubbe men sedan målat över det med tipp-ex. Jag har bara haft en enda säng i mitt liv som jag kunnat kalla min. Den är gammal tror jag. Jag vet inte vad preskribtionstiden är på en säng. Kanske är det läge för en ny? Om jag tittar rakt fram så ser jag en stol som fungerar som mitt sängbord. På den ligger ett diadem i siden, en klocka, några torkade tuschpennor, en cd-freestyle, ett manus på franska till en Molière-pjäs och lite till. Tittar jag ner lite ser jag att jag har hål i strumpan. De enda växterna i rummet är bambupinnar från Ikea. De behöver vatten. På en silvrig Lack-hylla från IKEA står fotoalbum, receptböcker och en högtalare. På receptböckerna ligger en stråhatt. Jag kommer ihåg att jag köpte den hatten i London. Men jag har nästan aldrig använt den. Tidigare har den hängt på gardinsången. I det här rummet är gardinstången i vitt trä. Till höger om mig står en Lamino-fåtölj med tillhörande pall på vilken det ligger en hög med kläder. Till vänster om mig står en väska som blivit rotad i. Det sticker upp en prasslig regnjacka i en skrikig färg och under den skymtar jag matlådan från idag. Det kanske låter lite sunkigt men egentligen skulle det nog bara beträktas som ostädat. I en ände finns ett gäng väskor på golvet, jag tycker om att utnyttja golvet, och på en av väskorna ligger en förpackning med en uppblåsbar docka som man kan träna HLR på…
Jag har inget att skriva egentligen. I morgon måste jag lämna besked om en lgt, velar fortfarande lite på om jag ska ta den eller ej. Det där löser sig… Gräver ner mig lite i Oscar Wilde i stället (hahaha varför lät det där så konventionellt missanpassat?) och jag tänker att jag kanske skulle packa lite till i morgon. Men så finns det ju roligare saker här i livet än att packa. Skriva packlista till exempel.
Har nån tänkt på vilket bra land vi råkar bo i förresten? Man kan studera nästan vad man vill. Man kan plocka ihop ett gäng distanskurser och då behöver man inte ens bo i Sverige. Ingen kunskap är av ondo så basically kan man komponera sin egen studieplan som kan vara hur spretig som helst. Fantastiskt!
Jaha nu har ni läst detta. Ta hand om er. Det är min nya slutkläm när jag pratat klart med folk. Ta hand om dig. Det är bra. Gör det.

Tro på den som söker saningen. Tvivla på den som finner den.

André Gide (fransk författare)