characteristic.wordpress.com

Vad händer i folks bloggar egentligen? Papa Dees fru kommenterade i flera inlägg i sin blogg vad som hände när hon enligt vittnen skulle ha misshandlats blodig i trapphuset av sin man (trots att ingen av dem hade outats i pressen), Unni Drougge kommenterar att Liza Marklund har anlitat hennes (Unnis) man - från ett tidigare förhållande som slutade med en misshandels-dom - som agent (i detta fallet vekar det bara som att det är jag och Leif GW som är på Lizas sida), Katrin och Alex Schulman kommenterar sin skilsmässa och nya föhållanden på ett dömande och känslosamt sätt i respektive bloggar. Linda Rosings blogg är ju ingenting i jämförelse, utan mest människokött, felstavningar och hemligheter vad jag har förstått.
Det gamla ”inga kommentarer” som kändisar sa till pressen kanske bara var en rädsla för att bli felciterad. Nu när alla går ut med sina egna formuleringar måste jag droppa föreställningen att man överhuvudtaget inte ville bli uppmärksammad när man avböjde att lämna ut privata detaljer, istället måste helt enkelt ha varit så att man inte ville bli missförstådd. Varför skulle man annars välja att inte ge kommentarer till pressen utan tala ut i sin egen blogg?
Jag vet inte men jag tror att jag själv förespråkar den totalt tillknäppta stilen. Jag fattar varken kändisar eller vanliga svenssons extrema önskan att alla ska ha rätt bild av privata historier. Det är ju inte historier som är vesänliga för svensson, utan rena och skära privatliv som råkar tillhöra nån som blir igenkänd på gatan. Nog måste de väl inse sin egen del i att pressen i nästa sekund blir så hysteriska över dem och inte bara det, de måste väl också inse hur löjeväckande det kommer låta när de sedan skyller baksidorna på medierna i någon morgonsoffa?