characteristic.wordpress.com

I dag körde vi (jag körde familjen) och hälsade på farmor igen. På hemvägen (runt klockan 12) stannade vi till utanför farmors gamla lägenhet och pappa sprang upp för att hämta några grejer. Vi befinner oss i ett ganska så centralt område med höghus på bägge sidor om vägen och alla höghus har portar bakom vilka de har egna gårdar.

Vad håller den där människan på med? frågar jag. Ut från porten bredvid farmors kommer en kvinna i nattlinne. Var hon från vettet? Kanske inte eftersom hon hade bemödat sig att ta på sig sandaler. Hon går mot en bil. Är hon psykiskt sjuk? Är hon en sån som inte bryr sig om vad andra tänker bara? Hon går lite sävligt ut mitt i den trafikerade gatan… Som tur var kom det inga bilar för hon börjar snurra runt i mitten av vägen. Sen går hon vidare och börjar snurra runt på den motsatta trottoaren. Hon verkar vara på väg in till grannhusets gård, men vänder och går i stället lika sävligt tillbaka genom att korsa bilvägen.

Vid det här laget har vi förstås fattat att hon går i sömnen. Johanna har lagt märke till att hennes ögon liksom flimrar fram och tillbaka. Jag försöker vinka till henne ifrån förarsätet där jag sitter för att se om hon reagerar. Man har ju hört att man inte ska väcka folk som går i sömnen och man får inte säga deras namn, eller hur var det? Vi funderar på hur vi kan hjälpa henne, vi har ju aldrig sett henne förut. När hon gått in genom porten där hon kom ifrån tycker mamma och pappa att vi kan åka. Men Johanna och jag håller inte med, tänk om hon inte upptäcker att hon utsatt sig för en sådan fara!? Så vi går in genom porten och där är det en JÄTTESTOR gård med flera ingångar till olika trapphus. Två av trapphusets ingångar är öppna, men vi kan inte hitta kvinnan någonstans. Det låter kanske som att jag överdriver men den där kvinnan har verkligen haft en lång vandring med tanke på att hon gick i sömnen

Det är alltid dumt när man inte snabbt kan komma på HUR man kan hjälpa. Nu i efterhand skulle vi ju ha kunnat leda henne rätt (fast vi visste ju inte var hon bodde iofs) eller helt enkelt bara kommit på att vi sklle följa efter henne lite tidigare, sett var hon gått in och skrivit en lapp med vårt nummer. Nu kan vi bara hoppas att hon upptäcker att hennes skor var blöta eller något så att hon förstår att hon har varit ute och gått.

Jesus alltså.

Glad midsommar!