characteristic.wordpress.com

I går var en sjukt bra dag. Tur att jag mailade på den där Blocket-annonsen. På lördagen vid 12.00 ringde hon upp (jag var inte ens påklädd) och sen var det bara att boka tåg och boende samt packa och äta. Tåget gick klockan 16 samma dag. Mamma blev lite neggo för vi skulle ha gäster. Men hur ofta är det VC-final i Sverige? Hur ofta är det 30 års jubileum? 

Horseshowen var magnifique. Jag var där lite innan det började och kollade runt. Jag visste ju att det skulle vara som en mässa i anknytning till arenan, men jag hittade inte dit (antagligen för att de inte hade öppnat än). Men i första pausen var det bara att följa strömmen för att slutligen hamna i nåt mecka av transporter och traktorer till salu, hästar, hästmålare, ridkläder, hästgrejer, hästgymnasium, hästtidningar, eat & go-mat, föreläsare m.m. Det var enormt mycket folk och jag kan inte förstå de som orkade pröva ridskor eller engagera sig i boxköp.

Tävlingarna bestod av en tidshoppning på 1,45 m. Tony André Hansen vann och segerintervjuaren råkade vara hans sambo (tvåa kom Kürten, trea M Whitaker, fyra Baryard-Johnsson, femma Wylde). De som nollade hade långt ifrån den bästa tiden – det visar vilken precision som banan krävde.

VC-finalen körde igång kl 13. Första rundan var sjukt spännande. Flera av de startande i början valde att avbryta sin runda. Engemann låg bäst till efter rundan. Kürtens ritt var inte alls som hoppats och i denna runda fick hon sina första fel i hela VC. Mändli, Zetterman (som hittills låg bäst till av svenskarna) och Wylde föll också flera placeringar. Michaels-Beerbaum var kall som is som vanligt. Både Bengtsson och Lundbäck var felfria. Publiken var på helspänn. När några började jubla för tidigt eller andas ut efter en svår hinderkombination kom ett ”sssch” från andra halvan av publiken.

Banorna som var GBG var de uttalat och tveklöst svåraste i hela VC, men banan som utgjorde finalens andra runda var den allra mest utmanande. Dessutom var hästarna trötta och underlaget andraklassigt. Skulle man ta tre eller fyra galloppsprång på sista raksträckan? Svenskarna lyckades inte med sin avvägning om galloppsprång utan rev det sista hindret. Lundbäck har inte riktigt haft bommarna med sig denna veckan… Kürten rev däremot inte sista hindret utan första, så plötsligt var hon ordentligt ute ur toppstriden hon med, L Beerbaum rev ett hinder, Mändli red felfritt och alla de tre senast nämnda slutade på 12 fel tot i Världscupen, en fjärdeplats.
Tre ryttare kvar. Fellers red felfritt och stannade på 6 fel. Engemann fick 4 fel och slutade på 9. Michaels-Beerbaum hade allt i sina händer när hon red som sista ryttare. Nu var hon ännu mer iskall. Förra året ramlade hon av i finalen men i år nollade hon (fastän hon hade haft råd att kosta på sig 4 fel). Juuuubel!
Antingen är man en Michals-Beerbaum supporter eller en Kürten-supporter. Jag håller mer på Kürten (förutom alla outsiders). Men Meredith var väl värd vinsten!!! Restultat söndag.

Idag såg jag att Erika Lickhammer, som vann över Michaels-Beerbaum i poänghoppningen (ackumulatorhoppningen), lagt ut annons om hästskötare på Buke. Lite roligt att så skickliga ryttare annonserar så öppet. Synd att jag nog inte är tillräckligt kvalificerad…

Malin Baryards Butterfly Flip ska trappa ner tävlandet och börja gå i pension
Meredith Michaels-Beerbaum och Shutterfly över Rolex-oxern.