characteristic.wordpress.com

Balen har passerat. Klockan 12.00 hade jag frisyrtid. Jag och två kompisar hade lagt beslag på en egen salong. Hos frisören såg jag mest ut som ovan och sedan blev det så här:

När en kompis sedan kom och hämtade mig i en ”amerikanarbil” (som var mindre invändigt än vad den såg ut att vara) så blev det stressigt men strax bar det av i den tidiga regninga sommarkvällen. På statshotellet fick man en liten fördrink och sedan såg kvällens (veg)meny ut såhär:

Förrätt: Sparris med örtburre blanc
Huvudrätt: Varm mixad quornsallad med ristimbal
Efterrätt: Vanilj- och yoghurtpanacotta med vinkokta körsbär (Heter man Emma så äter man två stycken )

Alla imponerade för de var så fina, fast mest måste jag säga att talet till framtiden som hölls av en elev imponerade. Efter middagen var det dags för dans, först några klassiska (vals och sånt typ, jag dansade inte) och sedan vanlig dans. Det var svårt att komma in i dansmoodet med balutstyrseln.

Sista låtarna var lugna, jag gick ut på trappen mot terassen, där blev jag uppbjuden av en okänd snygg och trevlig kille och vi dansade sista dansen, helvete vad vi trampade varann på tårna! Jag vet inte vad takt är. Alla grät när allt var över, men inte jag. Jag har inget att gråta över, balen har varit en torr (i flera bemärkelser) fest, men  ändå ett perfekt och bra sammanfattande avslut. Jag känner mig rätt lugn. Det blev kanske några farväl av bekanta (som jag tror blåst upp vår relation lite) och vännerna träffat man ju ändå. Från min klass var det bara några få kvar, resten hade dragit.

Lamporna tändes, vakterna motade ut rödgråtna motvilliga studenter. Det var lite jobbig atmosfär, men ute regnade det också. Jag hade gärna efterfestat men inte i denna prenostalgi. Det bar i väg hemmåt vid halv två och jag gick och la mig med frisyren kvar.

Askungar

Vad jag är bra! God dang vad det är gött.

Detta har hänt:

6.20 steg jag upp (tjugo minuter för sent). Inga problem att sova i natt. Det blev lite stressigt på morgonen (på med kläder, smycken och guldskimrande smink), men det grejade sig och jag lyckades hitta hem till mentor Karin i tid.  Hos Karin så dracks det champagne (alt. mousserande vin och jag hade med mig alkoholfritt), sen åts det jordgubbar också (vi glömde helt bort Karins glass) och togs kort (fotona blev kanske inte de bästa eftersom jag inte har hunnit utforska min kamera riktigt).  Mössor on. Stämningan var toppad. Vi tackade av Karin och Bengan (vår lådsasmentor). Denna frukost tycker jag (trots kyla) var den typ bästa delen under vår långa väntan.  Sedan gick vi, ständigt i sällskap med en bärbar cd-spelare, till bussen som gick till skolan. Det var dagisungar på bussen som var förvånade över vår stora lycka.

I skolan var det lite väntan och sedan fotografering. Stor del av förmiddagen gick åt till att bota skavsår, dock hade inte jag några. Vi fick en lättare, kass lunch.  Vi sprang runt lite och gick bl.a. till Nöjesfabrikens uteservering i centrum där vi var en kort stund. Jag fick stå på andra sidan staketet för jag hade glömt leg. Trots att hela min klass var där, trots att klockan var halv ett på dagen och jag inte direkt ser ut att vara yngre än jag är så fick jag inte komma med in…

Sedan bar det av mot klassrummet, där dansades det på bord och skrevs i mössor. Min mössa var ren så länge som möjligt, men så bröt någon oskulden ganska sent och då kunde den lika gärna kladdas i mer. Men tiden var då redan knapp. Det delades ut betyg, stipendium och Karin höll ett tal till klassen. Sedan bar det i väg till Aulan. Exhalteringen gick inte att hejda. Underhållning, mösspåtagning och till sist utspringning!

Jag hittade min släkt ganska fort. Sedan åkte vi flak, det var också en av de bästa höjdpunkterna. Johans pappa hade fixat ett helt perfekt flak. Vi började köra och då öppnade sig himlen, men ingen brydde sig och snart var man mer frusen än blöt. Det bar iväg hem till gästerna och jag hjälpte till och fixade den egenhändigt komponerade buffén som verkade smaka. Fick fantastiska presenter och hade roligt. Btw så kom jag in på skolan i England också, så nu får vi se vad det blir.

På kvällen åkte vi till Arena. Jag hittade klasskompisar, andra kompisar och såg folk jag inte sett på tre år. Lite segt i början kanske, men sedan kunde jag dansa hela natten. Vi hann inte kasta upp våra mörror på torget kl. 24.00. Men vi hade vår egen uppkastning lite för sent. Kom hem halv tre och var nöjd, för jag har tagit studenten för jag har tagit studeeenten – fy fan vad jag är bra!